En ständig motståndsman mot sin tids mörkerkrafter

Den konstnärliga utövaren, oavsett inom vilken genre, är enligt samma logik på samma sida som de hjältemodiga kurdiska och ukrainska soldater av idag och motståndsmän av igår som står slaktarna emot, i Kobane och Mariupol, i Stalingrad och Warsawas ghetto, i Budapest 1956 och Prag 1968. Konstnären är helt enkelt i kraft av sitt ämbete en ständig motståndsman mot sin tids mörkerkrafter, oavsett om dessa framträder som uniformerade fascister eller stalinister, som svartklädda terrorister, steroidstinna väktare eller kostymerade näringslivspropagörer.

Konsten har alltså en ständig relevans, i synnerhet i mörkare tider när diktaturens och förtryckets kreatur vädrar morgonluft, och de totalitära idéerna sprider sig. Då står den konstnärliga utövaren där, beväpnad med sin pensel, sin penna, sitt instrument, sin hjärna, jämsides med sina bättre beväpnade kamrater i den fysiska frontlinjen, på de faktiska barrikaderna. Men lika hjälplös som konstnären är utan de antifascistiska fronthjältarnas rent fysiska skydd, lika meningslös är fronthjälten utan den konstnärliga tillvaron i ryggen. För det är i konstens värld, i det fria, kreativa skapandet, som vi hittar de kärnvärden som kampen står om: frihet, jämlikhet och syskonskap. Utan konsten blir dessa koncept värdelösa, och livets rika palett reduceras till en blygrå och tröstlös kamp för den rena överlevnaden.

Därför är det av yttersta vikt att vi står upp för konsten, rakryggat och utan skam. Skäms inte för att dina, ur marknadens hårda logik, ”meningslösa” studier av humaniora eller konstnärliga ämnen. Göm dig inte bakom ditt förvärvsarbete när den oundvikliga frågan om ”vad du gör” kommer upp, utan deklamera stolt och upprätt att du är poet, konstnär, filmare, författare, skådespelare, rappare, var din passion än ligger.